"I en recension ska man inte avslöja slutet."
Hur många gånger har jag tjatat om detta för mina elever i år 8?
Jag läste precis en elevrecension av Den store Gatsby (filmen). Jag har inte själv sett filmen, men började läsa boken tidigare i veckan. Och nu fick jag en fin resumé om hela filmens (och antar jag, bokens) handling, inklusive slut. Som tur är inkom denna recension 33 minuter efter min deadline för vad jag tar med i min bedömning inför betygsättningen, så jag skumläste bara recensionen. Jag tror att jag kan ha behållning av läsningen ändå.
Nu ska jag återgå till betygsättningen, i ljuset av ett blinkande lysrör... Och där slog de av fläktarna också. Det är tydligen inte meningen att någon på den här skolan ska jobba efter 17.00.
(Jag valde det gamla utseendet när jag köpte boken. Som tur var fanns det ett ex. kvar på Pocketshop, så att jag slapp filmomslaget. Det känns lite mer kulturellt då... )
I sommar ska jag åka på mitt livs första tågluff! Det blir tre veckor i sydöstra Europa. Det vi har bestämt so far är att vi tar nattåg till Prag, direkt vidare till Wien där vi turistar en dag. Sedan tar vi nattåg till Transylvanien där vi kommer hänga ett par dagar. Där kommer vi (jag och Markus) lämna våra vänner som ska stanna kvar där ett tag till, medan vi drar till Montenegro som verkar vara ett mycket vackert land. Vad som händer sen får vi se!
Det kommer bli många timmar på tåg så klart, och kanske några på någon strand någonstans också. Böcker är alltså nödvändigt! Men vad tar jag med mig på en tågluff? Jag har några preferenser:
Det måste vara pocket för att minimera packvikten
Inget för tungt (läsmässigt alltså). Det måste inte vara superlättsmält, men jag tänker: inte Dostojevskij. Något man kommer in i relativt lätt.
Böcker som jag inte vill spara i bokhyllan, för då kan jag lämpa av dem på något vandrarhem när jag har läst klart dem. Alltså ingen bok som ingår i en serie som jag vill ha komplett i bokhyllan, t.ex. Sagan om is och eld och Sågverksungen (som jag inte ens har börjat läsa än, men ska snart...)
Det är omöjligt att veta hur många böcker jag kommer plöja under tre veckor. Senaste tiden har jag läst extremt lite, men det är mycket på grund av jobbet (och min smartphone. pinsamt. ja), så kanske kommer jag läsa mer. Å andra sidan kommer jag åka igenom en massa länder jag aldrig varit i innan och kanske hellre tittar ut genom fönstret än ner i en bok på tåget. Jag kommer ju dessutom inte resa själv, och helt osocial tänker jag inte vara.
Jag tänker att jag inte behöver ta med mig extrem-mycket läsning. 2 räcker nog, om de inte är alltför tunna. På något vandrarhem eller i någon secondhand-affär kan jag säkert hitta en gammal bok på ett språk som jag kan, så jag kan fylla på om jag får akut läsbrist. Jag lider endast av lättare abibliofobi vilket är tur för min ryggs skull.
Boken är skriven av Amanda Hellberg och blev tipsad till mig av ungdomsbibliotekarien på Backa Bibliotek. På mitt jobb (för ev. nytillkomna läsare: jag är högstadielärare) har vi ett väldigt bra samarbete med biblioteket som också fungerar som vårt skolbibliotek (det är ju lag nu på att alla skolor ska ha ett bibliotek). Vi svensklärare träffar ungdomsbibliotekarien ett par ggr/termin för att ha bokcirkel där vi får tips om nya och bra ungdomsböcker. Och Jag väntar under mossan var alltså den bok som jag läste denna gång.
Boken är en fantasyroman full av gammal svensk folktro. Riktigt mysigt tycker jag, efter all vampyr-hype som varit de senaste åren. Jag tror att många svenska barn av idag inte har fått höra så mycket om mylingar, Skogsrå och Näcken. Och behovet finns väl inte på samma sätt när många bor i stan. Men jag gillar att en ny generation kan få stifta bekantskap med dessa gamla sagoväsen.
Huvudpersonen är Tilda som hälsar på sin morfar i en liten stuga i skogen. Men berättarperspektivet varierar. Detta kan skapa problem för lite mer ovana läsare i den tänkta målgruppen (12-15 år), men det underlättar att det i början av varje kapitel står vems perspektiv vi får följa. Mysig, sa jag. Men den är också rätt läskig. Det tyckte jag i alla fall när jag började läsa den i mörkret i mitt sovrum en sen kväll. Men mest var det för att jag gillar att skrämma upp mig själv när jag läser barnböcker.
Som många fantasyböcker är detta en historia om att bli vuxen och att hitta sin egen identitet. Och förutom spänning och mystik så finns det också en liten kärlekshistoria med. Det ryms mycket på de få sidorna. Och trots att jag gillar boken jättemycket så är det just detta som drar ner mitt betyg en liten smula. Mot slutet så går händelseutvecklingen lite väl fort. Men detta är absolut en bok som jag kommer rekommendera till mina elever som gillar genren!
