lördag 15 december 2012

The Hobbit - filmen alltså!

Äntligen har jag sett The Hobbit - An Unexpected Journey! Min resa startade lite nervöst med att mitt biosällskap fastnade i en bilkö och nästan inte hann till filmen... Det gjorde att jag inte hann få den uppladdning jag hade tänkt. Istället för att sitta bekvämt inne i biosalongen och nervöst titta på all bioreklam stod jag ute i foajén med två Hobbit-menyer och tittade på klockan. Men vi hann i alla fall sätta oss (och spilla ut en halvliter coca cola på stolen) innan filmen startade. Och en lärdom man kan ta med sig av detta är att man aldrig ska ta bilen in till stan klockan halv fyra en fredagseftermiddag.

Men så till filmen:
Jag har svårt att vara objektiv, men jag älskar den!

Jag tillhör inte de som tycker att en film som bygger på en bok ska vara så lik förlagan som möjligt för att vara lyckad. Bok och film är olika medier och för att lyckas berätta historien i ett nytt media så ska man ändra! Jag skulle säga att The Hobbit bygger på boken Hobbiten, snarare än att det är en filmatisering av den. Men inte mig emot!

Peter Jackson och company har verkligen lyckats återskapa det Middle Earth vi lärde känna i Sagan om ringen! Det är en mycket lättsammare film, och vid ett par tillfällen skrattade biopubliken högt. Något som inte hände särskilt ofta under Sagan om ringen. Men det jag särskilt gillar är hur de lyckas knyta ihop The Hobbit med Sagan om ringen. Dvärgarna och Bilbo ska ut på ett äventyr som inte alls är av samma dignitet som Brödraskapets uppdrag. Att återta sitt förlorade land och ett gigantiskt berg med guld går inte att jämföra med att trotsa den ultimata ondskan och rädda hela världen från undergång. Men filmen The Hobbit innehåller så mycket mer än boken. Gandalfs möte med Elrond, Galadriel och Saruman får oss att förstå att det håller på att hända något större. Och vi vet ju alla vad...

För att göra en relativt kort bok till tre filmer så behövs det naturligtvis utfyllnad av något slag. I The Hobbit så är det, förutom ovan nämnda Sagan om ringen-kopplingar, en hel del action men också en massa Middle Earth-mytologi som inte finns med vare sig i Sagan om ringen eller Hobbiten. Trollkarlen Radagast Brun får större plats, och det har lagts in en bihistoria om dvärgen Thorins nemesis den vite orchen. Tyvärr känner jag till Tolkiens värld för lite för att veta om denna historia finns nämnd i något av hans verk. Jag kan mycket väl tänka mig att den gör det, men någon som är mer insatt får gärna upplysa mig! Att orcherna får mycket större plats än i boken är föga förvånande. Det är dem man lärt känna i Sagan om ringen-trilogin, så det känns bara naturligt att de nu också är fienden. Den vite orchen är en bihistoria som antagligen kommer gå igenom de tre filmerna och kan på så sätt binda ihop dem.

Musiken i Sagan om ringen var helt fantastisk! Som tur är har Howard Shore även skrivit musiken till The Hobbit. Flera musikaliska teman återkommer, vilket jag gillar. Någon annan som jag såg filmen med tyckte först att det var lite tråkigt, men jag gillar att det känns som att det är samma film-serie. Och sen är det ju lite kul också när några helt okända krigare kommer in och man hör vilka det är bara på musiken.

Jag älskade verkligen att få komma tillbaka till Middle Earth. Och jag kanske fortfarande är helt överväldigad av min upplevelse som endast är drygt ett dygn bort, men mitt betyg kan inte bli mindre än 5 av 5.

- I'm going on an adventure!

2 kommentarer:

  1. Jag ser fram mot nästa lördag då jag och min man ska se filmen. Innandess ska jag läsa ut boken, bara 50 sidor kvar nu!

    SvaraRadera
  2. Håller med om att den var ljuvlig. :) Kan knappt bärga mig inför tvåan. Att den inte klarar det där Bechdel-testet på långa vägar bryr jag mig inte ens om den här gången. ^^

    SvaraRadera