torsdag 30 juni 2011

13 skäl...

Hej, tjejer och killar. Hannah Baker här. Live och i stereo.
Jag fattar ingenting.
Inga extra föreställningar kommer att ges. Det blir ingen repris. Och den här gången finns det inga önskningar alls. 
Nej, jag kan inte fatta det här. Hannah Baker tog ju livet av sig.
Hoppas att ni är beredda, för jag tänker berätta mitt livs historia. Närmare bestämt varför mitt liv tog slut. Och om du lyssnar på de här banden så är du en av orsakerna till det.
Va? Lägg av!
Jag tänker inte tala om på vilket band just du kommer in. Men oroa dig inte, om du fick den här finfina lilla lådan så kommer ditt namn att finnas med någonstans... jag lovar.

Nr 2 av böckerna som jag läste ut när jag var i Värmland var Tretton skäl varför av Jay Asher.
Clay Jensen får ett paket med kassettband som visar sig vara inspelade av Hannah Baker, en tjej på hans skola som tog livet av sig ett par veckor tidigare. På banden, numrerade från 1 till 13, förklarar hon vad som ledde henne fram till självmordet. Varje historia är kopplad till en person som på något sätt bidrog till hennes beslut, och det är nu de 13 personerna som ska få lyssna på banden en efter en. Varje historia leder in i en ny, och det som kan tyckas bagatellartat sätts in i ett större perspektiv. Det är en snöbollseffekt där Hannah mår sämre och sämre för varje ny händelse och till slut har hon inte orken att fortsätta.

Jag gillar formen boken är skriven i. Hannahs röst på bandet står i kursiv och medan Clay lyssnar får vi veta hans tankar, som står med rak stil, om det han hör. På så sätt får vi mer information om händelseförloppen än vad Hannah själv hade. 

Jag kunde inte låta bli att bli lite irriterad på Hannah. Som Clay säger, så kunde hon fått hjälp och någon att prata med om hon hade öppnat sig för honom. Ingen av de inblandade visste hur hon mådde och ibland tycker jag det blir lite väl hårt att lägga så stor del av skulden på dem. Hannahs självmord är alltså onödigt, kan tyckas. Men så är väl de flesta självmord. Alla förmodligen. Man kan väl inte säga att ett självmord någonsin är nödvändigt??
Slutsatsen blir att man aldrig kan veta vad någon går och bär på och vad de har gått igenom. I Hannahs fall är det en liten lögn om henne som får allting att spåra ur.
Boken är spännande läsning och skulle fungera utmärkt som diskussionsunderlag i samtal med tonåringar. Och jag tänker att den också skulle fungera bra för samtal lärare emellan. För hur gör man egentligen om man misstänker att en elev funderar på att begå självmord?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar