Do judge a book by its title!

Jag och en syster diskuterade boktitlar.
The Magician's Nephew blir ju Min morbror trollkarlen på svenska... Jag kan förstå att man inte översatte det ordagrant till Trollkarlens systerson. Det låter inte jättespännande...

Titlarna är lika i att de båda består av en enda substantivfras, men i den engelska titeln så är det nephew som är huvudordet och i den svenska morbror. Det är alltså olika personer som är i fokus. Det ger en rätt så stor betydelseskillnad, särskilt eftersom det är två personer som är varandras motsatser.
Är det Digory eller Uncle Andrew som är den som historien egentligen handlar om? Jag minns att jag tyckte att titeln var lite konstig när jag var liten. Personen i titeln brukade ju vara den snälla, och den vars perspektiv berättelsen utgick. Så var det ju inte med trollkarlen i den här boken! Han var ju elak och inte ens med i stora delar av boken!
Men även i den engelska titeln har Uncle Andrew en stor roll. Digorys, the nephew's, identitet är att vara trollkarlens systerson.
Tänk också om boken istället hade hetat Min morbror är en trollkarl. Då hade den nog sett ut ungefär så här:

En annan intressant Narnia-titel är The Horse and his Boy, Hästen och hans pojke. Väldigt stor betydelseskillnad på den titeln om man hade vänt om det i översättningen till Pojken och hans häst. Jag orkar inte göra någon illustration till den boken, så ni får använda er egen fantasi. Personligen tycker jag att det låter som en rätt så o-originell Läsa-själv-bok.

Jag kanske fortsätter analysera Narnia-titlar i ett senare inlägg...

I filmens värld kan man hitta många tråkiga titelöversättningar:
Raging Tide - Mördare ombord
Citizen Kane - En sensation
Passion - Jakt på 5 mördare

Det finns också en rad riktigt roliga titlar som man kan tro har uppkommit framåt småtimmarna på filmöversättarnas firmafest:
Take a Letter, Darling - Ja, se fruntimmer
Superman III - Stålmannen går på en krypto-nit
Swingers - Du, var är brudarna?

Vad har ni för exempel på konstiga titlar eller översättningar?

En ny Narniafilm!

3 av 7 Narnia-böcker har blivit film och jag trodde att The Silver Chair skulle bli 4:de film, men nu tillkännager Walden Media officiellt att Magician's Nephew är nästa på tur.
Eftersom de inte börjat skriva på manus ännu så kan det dröja ett bra tag innan vi får se Narnia på bioduken igen. Det känns faktiskt jättespännande att MN blir film, även om jag hade hoppats på SC. Men SC har ju, liksom de 3 andra Narniafilmerna, filmatiserats förut (BBC:s TV-serie alltså), så det blir nice att se något helt nytt.

Magician's Nephew, Min morbror trollkarlen, handlar om hur landet Narnia skapades och skrevs som bok nr. 6 av 7. När böckerna ges ut nu brukar Min morbror trollkarlen räknas som nr. 1 i serien, eftersom den utspelas först enligt Narnias kronologi. Om man ska läsa böckerna för första gången är det dock bättre att börja med Häxan och lejonet.
Min morbror trollkarlen börjar på följande vis:

Det här är berättelsen om något som hände för länge sedan, på den tiden då din farfar var liten. Det är en berättelse av stor vikt, för den förklarar hur alla resor fram och tillbaka mellan vår värld och landet Narnia först började. 

Boken är skriven utifrån att läsaren ska känna till Narnia redan, medan Häxan och lejonet är skriven som om Narnia är helt okänt för den tänkta läsaren.

Min morbror trollkarlen av C.S. Lewis.
Illustrerad av Pauline Baynes

lite mer kostymdrama...

Har ni sett säsongsavslutningen av Downton Abbey än? Jag såg det sent i går kväll. Det absolut bästa avsnittet hittills! Det var så många turning points för alla inblandade! Inte så mycket för my favourite, Sibyl, dock. 

Om det förresten är nån som tycker att Mr Bates ser bekant ut så kan det vara för att han var med i svenska fotbollsfilmen, Offside.

SVT säger att de har köpt in säsong 2 och att den kommer sändas tidigast i höst. Säsong 2 kommer innehålla 8 avsnitt + någon sorts julspecial. Längre ner i det här inlägget kommer jag dela med mig av lite info om nästa säsong som jag lyckats googla fram... 

Manusförfattaren till Downton Abbey, Julian Fellowes, har skrivit manus till en annan av mina kostymdramafavoriter: The Young Victoria. Han har också skrivit manus till bl.a. Gosford Park, men den har jag inte sett än tror jag. Får väl ta och göra det nu då...

Är det förresten någon som har ett tips på någon riktigt bra bok i kostymdramastil? T.ex. om Queen Victoria eller någon annan historisk eller fiktiv person? Gärna nåt brittiskt eller ryskt, eller nåt annat. 

Här kommer ett klipp från Young Victoria:

----------------------- !!!!! OBS !!!!! -----------------------

----------- !!!!! DOWNTON ABBEY-SPOILERS FÖLJER !!!!! -----------

-----

-----

Det kommer en del nya karaktärer till nästa säsong. Bl.a. en ny nervös house maid som heter Ethel, en ny betjänt vid namn Lang, en Miss Lavinia Swire, Sir Richard Carlisle, och Mr Bates fru kommer vara med!! Vera Bates spelas av Maria Doyle Kennedy som spelade Henry VIII:s första fru i The Tudors. Det kan hända att Thomas inte längre ska vara med, i alla fall inte i första avsnittet. 

Skippa Downton ikväll!

Ikväll är sista avsnittet av Downton Abbey, men jag tänker inte se det. I alla fall inte 21.00 när det sänts. Istället ska jag, liksom många andra, släcka alla lampor mellan 20.30-21.30.
Jag kommer fira en mysig Earth Hour på Rambergskyrkan.
Vad gör du under Earth Hour?

Downton Abbey får det bli på SVTplay senare ikväll eller imorrn kväll, beroende på hur sent jag kommer hem och hur trött jag är då.

Simon och ekarna

- Det som är konst, Simon, det blir till hos människorna som lyssnar eller läser eller ser på en tavla. Det väcker något, känslor som man inte har några ord för.
(…)
- Så det är inte verkligt då?
- Det beror ju på vad man menar med verklighet. Du som läser så mycket måste ju ha förstått det, att människorna i böckerna inte är verkliga på samma sätt som du och jag och att det som händer dem inte har hänt i det du kallar verkligheten.
Simon hade aldrig tänkt på saken, han hade tagit för givet att de världar han steg in i och de människor han mötte i böckerna hade funnits och sett ut just som han såg dem.
Han tyckte att det slant till i huvudet på honom och han rynkade ihop hela ansiktet och bet i ansträngningen att få ordning på tankarna.
Då sa Ruben:
- Använd inte huvudet, Simon. Använd hjärtat.

Som sagt har jag läst Simon och ekarna av Marianne Fredriksson nyss. Jag har länge tänkt läsa den, men så fick jag höra att den ska bli film, så då fick jag göra slag i saken så jag hinner innan filmen kommer.


Boken handlar om Simon som växer upp i Göteborg under andra världskriget. Simon kommer från en arbetarfamilj men eftersom han är ”boklig” får han möjlighet att läsa på läroverket. Där möter han Isak, som kommer från en rik judisk familj. De är båda annorlunda i skolan och blir genast vänner. Jag vill inte berätta mer om handlingen så att jag kanske förstör läsnöjet för någon.

Marianne Fredrikssons språk doftar mytologi och diskbänksrealism på samma gång! Boken påminner om Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen på det sättet tycker jag. Fast Lagerlöf har mer av det mytologiska och mindre av det jordnära och konkreta, i just den boken.

Boken är underbar! Riktig bokslukningsvarning! Men jag funderar lite på hur den kommer vara som film. Ofta när jag läser böcker så tänker jag mig in hur boken skulle bli som film. Vilka scener tas bort, vilka dialoger får vara kvar. Till och med kameravinklar och övergångar.

Men jag har så svårt att göra det med Simon och ekarna. Det är så mycket som händer, och under en så lång tid, så jag har svårt att tro att man kan knö in allt det viktiga i en enda film. Sen är det också så mycket som pågår i personernas tankar och inre som jag undrar hur de ska gestalta på vita duken. Och det är det här som egentligen är bokens kärna, allt det som pågår i Simons inre. Om man bara tar den yttre handlingen så skulle det fortfarande kunna bli en mycket bra film, men det skulle inte bli samma historia.

Det blir hur som helst spännande att se vilken väg de väljer att gå när de skriver manus.

Filmen har inte premiär förrän i december. Läs boken innan!

Den enda bok jag läst av Marianne Fredriksson innan är hennes debut, Evas bok. Det är en roman som bygger på den bibliska skapelseberättelsen och utspelar sig efter mordet på Abel. Needless to say så är denna bok än mer mytologisk än Simon och ekarna. Evas bok är den första i trilogin Paradisets barn. De andra två delarna Kains bok och Noreas saga står i min bokhylla och väntar på att bli lästa. 

Är det någon som har läst något annat av Marianne Fredriksson? Vad kan ni rekommendera?

En boks historia

För ett tag sedan köpte jag Simon och ekarna av Marianne Fredriksson på biblioteket när dom sålde utgallrade böcker billigt. Det är en tummad pocketutgåva, men sidorna sitter kvar i alla fall. På insidan av pärmen kan jag läsa att den kom till biblioteket 17 september 2003 (1 dag innan Markus fyllde 24. Och mindre än en månad efter att jag flyttat till Göteborg), och det är säkert några stycken som haft boken i sin hand sedan dess. Kanske har just denna bok legat och solat på Saltholmen, varit på skidsemester i Sälen eller tågluffat genom Europa...
Så kommer jag till uppslaget 288-289 som ser ut så här:

Och jag undrar vem det är som har kladdat i boken, och varför...
Var det någon som ogillade just detta avsnitt?
Var det någon som bara skulle testa om pennan fungerade?
Var det en uttråkad elev som var less på att läsa?
Var det ett litet barn som inte insåg skillnaden mellan god litteratur och ritpapper, och som sedan blev utskälld av sin mamma som skämdes hela vägen tillbaka till biblioteket?
Detta är en fråga som jag aldrig kommer få svar på. Och det är det som gör begagnade böcker så mycket mer intressanta än nya.

Bokslukad

Jag är en bokslukare! 

Jag läser inte lika mycket nu som när jag var i bokslukaråldern, men det har nog mest att göra med att jag blivit vuxen och måste ägna min tid åt tråkiga saker som att diska, laga mat och jobba (som iofs oftast inte är tråkigt, men det hindrar mig från att sitta uppkurad i soffan med en bok 10 timmar om dygnet). Men ibland... när jag har tid och känner mig lagomt avstressad, då kan jag fortfarande sluka böcker. Just nu i en tid utan plugg och utan heltidsjobb så hinner jag faktiskt sluka rätt så mycket!

Jag har funderat lite över begreppet bokslukare på senaste tiden. Ibland tycker jag inte att det är så mycket jag som slukar böckerna, som det är böckerna som slukar mig. Ni vet när man blir så indragen i en bok att man har svårt att lämna den världen när man slagit igen pärmarna. Vid sådana tillfällen är det som att det är boken som har kontrollen medan jag bara dras med och uppslukas! 

Man blir bokslukad! 

Jag hoppas att du känner igen den här känslan. Den är underbar!

о великих культуры России

Ni måste väl ändå hålla med mig om att Ryssland är ett mycket fascinerande land!

Min obsession för Ryssland bröt ut när Markus introducerade mig för en (för mig) ny kompositör, Dimitrij Shostakovich. Allegro molto ur stråkkvartett nummer 8 i C-moll är det mest känslofyllda jag nånsin har hört! Jag vet inte riktigt vars jag ska ta vägen när jag lyssnar på det. Jag kan inte göra något annat än att bara lyssna! Det är både njutning och ångest på samma gång!

Bara någon dag efter detta uppvaknande såg jag två filmer om ryska revolutionen, Doktor Zjivago och Röda och vita. Den översnöade villan i Doktor Zjivago är helt magisk!

Ryssland/Sovjet under 1900-talet är otroligt fascinerande! Det är ett land med sådana kontraster! Mellan Tsarväldet och kommunismen; mellan högt och lågt; mellan överflöd och misär. Och bara det att landets yta breder ut sig över 160 längdgrader är ju fascinerande!  Jag gillar sånt som är lite off och avsides! Jag skulle hellre bo ett år på Grönland än i Paris till exempel. 1000-tals mil av sibirisk tundra tilltalar alltså mig!

Cinemateket har denna termin en Sergei Eisenstein-serie. Första filmen i serien visades idag: Pansarkryssaren Potemkin, en film som utspelar sig under revolutionen 1905. 1001 filmer du måste se innan du dör skriver så här om den:

Pansarkryssaren Potemkin – vilken berömd film! Sergej Eisensteins andra spelfilm skulle inte bara bli föremål för ideologiska konflikten mellan öst och väst och mellan vänster och höger, utan också en film som all världens filmälskare måste se. […] Som en sann filmkonstnär lyckas han i detalj skapa en lysande och rörande berättelse.

Scenen från trappan i Odessa är den mest berömda från filmen:

På Cinemateket visas Eisensteins stumfilmer ackompanjerade live av Stefan Wingefors. Nästa på repertoaren är Strejken, på lördag kl. 14.00 (Bio Capitol, 65 kr)

När jag såg filmen idag insåg jag att det ryska alfabetet också är väldigt vackert. Jag tror jag ska försöka lära mig det!

Something worth living for

Ett första behind the scene-klipp från Harry Potter and the Deahtly Hallows: part 2 finns nu tillgängligt. Egentligen är jag inget stort fan av behind the scene-grejer. Det förstör ju the illusion of the party. Men jag kan naturligtvis ändå inte låta bli att titta. Här får man t.ex. höra skådespelarna och lite andra berätta hur enormous och big och awesome the final episode kommer att bli.
Om inte annat är det värt att se på klippet för att få höra Hedwig's Theme i slutet.

Go Sibyl!

Min önskan blev hörsammad. Dagens avsnitt av Downton Abbey handlade lite mer om Sibyl och hennes politiska intresse. Avsnittet innehöll också många minnesvärda citat, som:

- Sybil is entitles to her opinions
- No. She isn't until she is married; then her husband will tell her what her opinions are. 

Det har redan hunnit bli maj 1914 i Downton. Eftersom jag har vikarierat som SO-lärare en dag vet jag att första världskriget börjar om 2 månader. I Downton Abbey-tid kan det mycket väl betyda nästa avsnitt. Spännande...


Nästa vecka sänds sista avsnittet för säsongen! Om ni inte har fuskat och sett det redan (eller bor i ett land där man kan se det utan fusk) så kommer en lite teaser här. Heja William!

Säsong 2 har precis börjat spelas in och kommer visas i UK till hösten. Om ni vill veta mer så läs här.

Fredagsmys

Rumours

Dagens snackis bland 9:orna var att Pokémons skapare dött i tsunamin. Det är dock falskt. Det sprids liknande rykten på facebook och twitter om andra kända japaner, så konsultera någon säkrare källa innan ni klär er i sorgedräkt (Hello Kittys skapare är inte heller död).


Egentligen borde jag inte gilla Pokemon. Bl.a. av följande anledningar:

• Det är ett program som endast är till för att locka barn att köpa onödiga spelkort ("gotta catch 'em all").
• Konceptet, att människornas mål i livet är att samla in pokémons och låta dem strida mot varandra, är helt emot mina principer.
• Jag var inte ens barn när Pokemon kom till Sverige.
• Det är en apostrof ovanför e:et utan att man ska betona det.

Men... jag gillar ändå Pikachu och Charmander och Jiggly-Puff. Det kanske är just alla dom här fantasivarelserna som var det jag inte kunde motstå med serien. Dom är ju så söta!

Det var under gymnasiet, efter att ha haft en sommarjobb som innebar att vi såg på TV nåra timme varje dag, som jag nördade ner mig lite i Pokémon. Varje morgon såg vi på Pokémon och Sailor Moon och varje eftermiddag var det Tillbaka till Aidensfield och nån brittisk dramaserie om brandmän. Min favorit var Pokémon, medan Lisa (som var lite mer tjejig av sig) gillade Sailor Moon mer.

Pikachu blev så här glad när han fick veta att Satoshi Tajiri fortfarande lever! 

atomklyvning...

Jag bor 5 mil ifrån närmaste kärnkraftverk. Något som jag inte har reflekterat över förut, men som just nu inte känns helt gemytligt. Men jag tackar Gud för att jag bor i ett land där jag just nu inte behöver vara rädd för osynlig, livsfarlig strålning! Jag tänker också lite på de människor som om 100.000 år fortfarande ska behöva leva med effekterna av att vi just nu vill överkonsumera elektricitet. 

Här är ett boktips med anknytning till det som händer i Japan. Sadako och de 1000 papperstranorna av Eleanor Coerr. Boken bygger på en verklig historia om en flicka som under 50-talet får leukemi, ”atombombssjukan”. Jag minns att jag läste den en gång för längesen när jag satt på ett tåg på väg från Värmland. Då var jag väl ungefär i mellanstadieåldern eller kanske nåt år mer. Den är inte så lång så om du inte har läst den redan, låna den på biblan å läs den i helgen. Jag skulle tro att den passar för barn och vuxna från ca 7 år. Var inte rädd för att gråta om det behövs... 

Boken finns att låna t.ex. på Hisingens bibliotek.

"I just want to be perfect"

När jag vaknade imorse hade jag det här på hjärnan.


Precis, jag såg Black Swan igår. GAAAAALET obehaglig! Men också en av de bästa filmer jag sett. Det är väl värt att våga se den! Nu när det är ljust ute, och det var nästan 20 timmar sedan jag såg den, så har rädslan gått över. Men igår kväll när jag kom hem vågade jag varken titta mig själv i spegeln eller blunda.


Men, bortsett från att den var lite obehaglig ibland: JÄTTEBRA!! Det är en av de mest välgjorda filmer jag sett. Jag förstår verkligen att Natalie Portman vann en Oscar (och en BAFTA och en massa annat) för sin rollprestation! Men filmen borde ha vunnit Oscar för bästa film och bästa foto också, minst! Iofs har jag inte sett så många av de andra nominerade filmerna...
Se den, se den, se den!! Men se den med någon vars arm ni kan gömma ögonen i ibland (Tack Markus). Om du bor i närheten av Göteborg, se den på Bio Roy! Mycket charmigare än på Bergakungen. Den visas 15.30 på fredag, måndag och tisdag.

Snygg filmaffisch!

----- SPOILERVARNING ----- SPOILERVARNING -----

Fortsätt läsa endast om du har sett filmen redan, eller inte kommer göra det!!!

-----

-----

-----

-----

Alltså, den där mamman! Hon var ju den mest creepy av dem alla! Jag fick klaustrofobi varje gång man var i deras lägenhet. Man fick känslan av att mamman aldrig lämnade hemmet och att de aldrig träffade någon annan. Obehagligast med mamman var när Nina var i sängen efter att hon vaknat å inte visste att mamman suttit där hela natten, och när hon tog bort dörrhandtaget. Jag trodde att mamman blivit helt galen och att de skulle vara instängda och typ nästan döda varandra till slut. Tur att hon kom ut snabbt. Jag har lite svårt för instängdhet. I

Med en sån mamma, inte konstigt att Nina var hämmad! Det var Ninas uppväxt med den överbeskyddande mamman som gjorde att hon först inte kunde spela the black swan. Hennes mörka sida var så djupt nedtryckt att hon var tvungen att döda sin vita sida för att the black swan skulle få komma fram. Jag funderade lite över varför hon inte var skadad när hon dansade den svarta svanen, efter att hon dödad Mila Kunis/sig själv. Men det var ju bara den vita svanen i henne som hade blivit skadad, inte den svarta. Så tror jag. Vad tänker du om filmen?

Böcker jag gillar

Det är väl på sin plats å berätta vilka böcker jag gillar också. Föga förvånande gillar jag Harry Potter och Sagan om ringen... och andra välskrivna fantasyböcker. En modern favorit (kom på svenska förra året) är Fablehaven - Den förbjudna skogen av Brandon Mull.
På bokus hemsida står det att den är för 9-12-åringar, men jag läste ett utdrag från den med ett gäng 14-åringar och en del av dom blev helt sålda! (Liksom vissa 25+-åringar också har blivit!) Nästa del kommer på svenska i maj, men jag har nog ändå tänkt läsa den på engelska. tänkte se om dom är ännu bättre på originalspråk...


En annan genre jag gillar är historiska romaner (kanske kan kallas för böckernas kostymdramer, om man nu ska försöka para ihop det med min filmsmak). Allt som är för länge sen är intressant! Men kanske framför allt 1800-tal och första halvan av 1900-talet.


Jag gillar författare som har ett eget språk, där det inte bara är historien som är det intressanta, utan där texten i sig är ett konstverk. Exempelvis Monika Fagerholm. Läs hennes Den amerikanska flickan!
Den är lite långsam att komma in i, och det är en massa personer som man först har lite svårt att hålla isär, men när man väl har kommit in i berättelsen är det underbar läsning!


Det får räcka för den här gången. En viss syster har begärt kortare blogginlägg. Den som kan gissa vilken syster ska få ett speciellt hedersomnämnande i min blogg!

Black Swan

Imorrn ska jag antagligen, förhoppningsvis se Black Swan på Bio Roy! Jag hade ju hört att filmen skulle va bra å så, och oscarnominerad för en massa saker. Plus att Natalie Portman alltid är bra och brukar välja högklassiga filmer att va med i. Men ändå tänkte jag att en film om dans kanske inte riktigt är min grej... men kanske kommer jag se den ändå, bara för att man borde...
MEN efter att ha sett den här trailern så är det ju inget snack om saken! Klart att jag ska se den!

Spontanbio

Spontanbio är det bästa som finns!
Idag hade jag turen att sluta tidigt från jobbet och var därför på väg till bussen när Hanna ringde å frågade om jag ville följa med på en tidig bio! Vi såg Medan åren går (med den mycket bättre och mer passande originaltiteln Another Year) av Mike Leigh. Det var härligt att få se lite osminkat brittiskt vardagsliv för att stilla min englandslängtan lite grann. även om det blev lite väl grått mot slutet...
När jag ser en brittisk film måste jag alltid kommentera alla skådespelare som också är med i Harry Potter. I Medan åren går hittade jag 3. När jag ser Jim Broadbent nuförtiden kan jag inte tänka på något annat än Professor Slughorns tal vid Aragogs begravning, även fast jag har sett honom i flera filmer både innan och efter Harry Potter och halvblodsprinsen. Särskilt är det "lingers oooon" som spelas upp i mitt minne på repeat. :)
Jag lyckades inte lägga in youtube-klippet direkt här, så här är länken! Talet är vid ca 1.30, men Harry Potter är väldigt rolig innan det också. hahaha!

Downton Abbey

Jag glömde ju nämna kostymdramer! Eller "paraplyfilmer" som en av mina systrar kallar dom. Åtminstone tre av Larssonsystrarna är svaga för dessa filmer. Lisa allra mest skulle jag tro. Jag är inte helt säker på att den yngsta och äldsta systern är lika in to it, men ni får rätta mig om jag har fel.
Nu har jag precis sett avsnitt 5 av 7 av Downton Abbey, BBC:s underbara serie som just nu går på SVT1. Det går på lördagkvällar, men jag kunde inte se det i lördas så jag såg det nu på SVTplay. Det märks tydligt att det är en "modern" serie även fast den utspelar sig 1912. Med modern menar jag att nutidens värderingar lyser igenom väl tydligt på sina ställen. Alla kostymdramer görs förstås långt efter att de ska utspela sig (förutom ett par stumfilmer från filmens begynnelse), men i de filmer/serier som bygger på gamla böcker, t.ex. Jane Austens, så är vinkeln en annan.
Men, tillbaka till Downton... det gör mig inte så mkt att den är "modern" och kanske inte helt trovärdig i sina intriger (men vad vet jag, jag levde inte för 100 år sedan...). Serien utspelar sig i en spännande tid då människor var uppdelade i de som var för och emot reformer. Det gamla klassamhället ifrågasattes av allt fler och arbetarrörelsen och kvinnorörelsen blev starkare. Dessutom hände det mycket på det politiska planet, 2 år innan första världskriget bröt ut, men just det är inte jättetydligt i serien, förutom en turkisk snubbe som råkar hälsa på. Jag minns inte vad han var? Diplomat?
Kampen för kvinnors rätt kom upp i avsnitt 4, och jag hoppas det kommer handla mer om det. Yngsta systern Sybil är den mest sympatiska av dom upstairs, och är den som jag tycker det ska bli mest intressant att se hur det går för. Hon är cool som vågar gå sin egen väg. Mary, som väl är någon sorts huvudroll blir jag mest irriterad på för att hon är så självisk och världsfrånvänd. Edith är det lite synd om, men hon är ändå lite trist som bara bryr sig om att bli gift och att göra Mary svartsjuk.
Jag vet att det finns dom som redan har sett hela säsongen. Men det är FUSK!! Bra TV-serier ska avnjutas långsamt. Inte konsumeras som skräpmat. :D

Min filmsmak

Jag tänkte berätta lite om vad jag gillar och inte gillar, så ni som eventuellt läser har ett hum om vad som kan väntas dyka upp i bokhyllan.

I filmväg gillar jag t.ex. Sagan om ringen och Harry Potter, som så många andra... inte särskilt unikt av mig.
Andra favoritfilmer är Paraplyerna i Cherbourg och Dancer in the Dark. Båda två är musikaler, men väldigt olika varandra. Likheterna mellan dem är dock att ingen av dem är någon typisk musikalfilm. Paraplyerna i Cherbourg innehåller inte sång- och dansnummer, utan hela dialogen sjungs. Oerhört charmigt! Om man tycker att den gripande kärlekshistorian är för lame (OBS! Det tycker inte jag, som annars inte alls är särskilt romantisk), så är den väl värd att se pga de fantastiska färgerna och tapeterna. Att se en film pga tapeterna låter ju lite weird, men här får ni ett smakprov:

Tydligen är det fler än jag som intresserar sig för tapeter i filmer. Den här texten hittade jag just, om ni känner för att nörda ner er lite grann.
Vad som gör Dancer in the Dark till otypisk i sin genre är att den är så mörk, vilket musikaler oftast inte är. Väääldigt olik Paraplyerna i sitt bildspråk. Björk spelar huvudrollen och har skrivit all musik. Här en duett med Thom Yorke från Radiohead. I filmen sjunger hon tillsammans med Peter Stormare, men han ansågs väl inte sjunga nog bra för att få vara med på studioalbumet.
En annan likhet mellan mina två favoritmusikaler är att Catherine Deneuve är med i båda.
Oj, jag som bara tänkte skriva ett par rader om vilka filmer jag gillar... Men jag älskar dom här filmerna så mkt så jag kan inte låta bli att prata om dem... dom kommer nog nämnas fler ggr...

Andra regissörer som intresserar mig är bl.a. Jean-Pierre Jeunet, Tim Burton och Quentin Tarantino.
Man kan alltså sammanfatta det med att jag gillar filmer som på något sätt fjärmar sig från verkligheten. Jag älskar när en film väcker mitt ibland sovande barnasinne till liv igen. (Haha! Vem försöker jag lura? Det har aldrig sovit!!) Speciellt Jeunet och Burton besitter en fantastisk förmåga att förmedla det fantastiska till filmtittaren. Jag gissar att både de och Tarantino lider av någon form av Peter Pan-syndrom, liksom så många andra manliga filmskapare. Thank God för det!

Det är dock inte bara fantasy-aktiga filmer jag gillar. Två mer realistiska filmer som finns bland mina favoriter är Shooting Dogs och This Is England. Rekommenderas starkt!

Jag hade ju tänkte nämna lite favoritböcker och annat som jag gillar eller inte gillar, men det här inlägget har redan blivit så långt; och dessutom måste jag laga mat nu, så det får bli en annan dag.

Ett första inlägg...

Tänk att jag också skulle bli en bloggare...
Ärligt talat vet jag inte riktigt vars jag ska börja. Men jag kan ju berätta vad min tanke med den här bloggen är...

Jag har aldrig haft en blogg förut, men alltid tänkt att om jag ska ha en blogg så ska den ha ett tydligt tema eller ämne. Det är mycket som rör sig i min skalle, och om jag bara skulle en blogg där jag skriver om allt jag tänker på så skulle det bli en rätt så splittrad blogg. Inget fel i det så klart... Men jag tänkte ändå att jag ville avgränsa det lite. Att välja att skriva om böcker och film är egentligen ett rätt så självklart val. Det är ju det som jag helst lägger min tid på. Och allt det där andra som jag också är intresserad av kommer nog smyga sig in här å var ändå.

Jag har ingen aning om hur många som kommer läsa min bokhylla, kanske ingen. Men ingen skada skedd i så fall. Jag gillar att skriva. Och här har jag ju ett helt eget egoistiskt forum där jag kan skriva vad jag vill om det som intresserar mig.

Jag gillar listor. Därför har jag införskaffat/fått både 1001 böcker du måste läsa innan du dör och 1001 filmer du måste se innan du dör. Jag kommer skriva lite om hur det går för mig att nå de målen...
Här är ett par till listor.
Saker som bokhyllan kommer innehålla:
länkar till trailers
tankar om böcker jag läser
tips på filmer
spoilers (men jag kommer förvarna innan, så man kan låta bli att läsa vidare...)

Saker som bokhyllan inte kommer innehålla:
recensioner, i traditionell mening
dagens outfit
mobbning av Marcus Birro

Snart ska jag presentera min bok- och filmsmak också. Men det får bli i ett annat inlägg.